Större delen av kvällen som jag spenderade med Sara, Cammo och Fia så gick denna låt på repeat. Jag fastnade direkt, jag älskar originalversionen men vågar nästan säga att jag ändå gillade denna bättre. Och så många tankar som far runt i mitt huvud nu när jag sitter och lyssnar på den och klockan intagit dygnets tänkar-timmar. Jag är precis som alla andra och tänker nog allra mest just då.

Det känns som att jag just nu (och cirkus 1-2 veckor tillbaka) bara står i ett mellanläge, jag bara väntar på att skolan ska sätta igång och hösten ska anlända. Nu är jag färdig med sommaren. Men sommaren är inte färdig med mig, ännu har jag två veckor kvar av sommarlovet. Jag vill tillbaka till alla rutiner (påminn mig om att jag en gång faktiskt sa det här när jag i september längtar tillbaka till sommaren..) jag är less på att jag inte kan sköta min hälsa - både gällande träning och mat (äter det jag inte ska och äter lite närsomhelst - det funkar för vissa, men inte för mig) jag bara väntar på att det ska bli oktober och allt vad det innebär för mig i år, jag bara väntar på att få boka den där tatueringstiden (som jag aldrig någon gång i livet kommer att boka eftersom att jag aldrig kommer våga tatuera mig) jag bara väntar på att få börja jobba som kontaktperson igen och jag bara väntar på att löven sakta men säkert skall skifta färg och träden tappa sina blad. Jag bara väntar på att få börja använda mina höstkläder och att ny musik ska komma. Jag hatar detta mellanläge då min kropp är inställd på höst medan vädret inte alls är det. Snart så, snart är jag tillbaka till vardagen igen - det är inte långt kvar.

Jag låter säkert hur deppig som helst, men det är jag inte. Jag är bara redo att lägga undan sommarkläderna för i år.