Fan! Jag har världens beslutsångest. Om tjugofem minuter bör jag sitta på bussen ifall jag vill göra det jag har planerat att göra i ett par veckor. Men jag vet inte längre. Fan, vad jag hatar att vara mig själv i situtationer då jag får sån beslutsångest. Risken finns att jag ångrar mig ifall jag inte gör detta (dock kommer det att komma fler tillfällen) men samtidigt så vet jag inte vad jag går miste om ifall jag inte åker. Det kanske inte ens gynnar mig överhuvudtaget att åka. Åhhhh! Min mamma hinner inte komma hem innan heller för att säga åt mig vad jag ska göra. Den här gången räcker det nog inte med vad Sara tycker. God, i hate this part of me..