Jag har alltid läst febbs blogg (febbs.se) så länge jag kan minnas. Hon är idag precis som hon var för två år sedan en jättestor inspirationskälla för många unga tjejer. Precis som för mig. Hon hjälper till att stärka självförtroenden, talar ständigt om hur viktigt det är att älska insidan, att vi inte ska ta någon skit, hur viktigt det är att vi är oss själva och tror på oss själva. Jag tycker att mycket av det hon strävar efter är svårt att uppfylla. Här, i en stad på närmare 95000 invånare, där invånarna anses vara ett otrevligt slag, är det verkligen svårt att vara sig själv. Vill du som ungdom inte få en stämpel i pannan, tissel bakom ryggen och folk som allmänt bara stirrar och granskar dig uppifrån och ned så bör du inte sticks ut det minsta. Du bör vara en i mängden, se ut som alla andra 13-25 åringar. Antingen så väljer man att följa den här trenden (att vara som alla andra) eller så drar man nytta av det självförtroendet man har och vågar klä sig utöver det vanliga, vara lite utöver det vanliga osv. Men för att kunna göra det så tror jag att man måste vara trygg i sig själv, annars skapar man bara en person som man egentligen inte är och antagligen känner man sig ännu mindre trygg i sig själv. Jag är verkligen mig själv i mitt beteende, jag älskar när jag får tillfälle att vara mig själv fullt ut (det händer tyvärr inte sådär jätteofta) jag skäms aldrig för den person jag är, aldrig gjort och konmer förhoppningsvis aldrig göra det heller. På den punkten är jag verkligen trygg i mig själv. Jag och en vän, som är en rätt stor inspirationskälla för mig i just det här fallet, pratade om JC-skor häromdagen, hur snygga de är och att man så inte kan stå med ett par sådana på fossingarna i slick-kön. De skorna skulle passa så mycket i Stockholms-miljön. Precis så som ett par skinnbyxor (alt. shorts) som jag gärna vill ha. Häromdagen höll jag på att hänga tillbaka en pälshalsduk (eller nåt) bara för att jag ansåg att man inte skulle kunna komma gående med den till skolan. Lyckligtvis blev jag övertalad att köpa den för jag är ju bara mig själv om jag använder den, med den runt halsen är jag inte som 9/10 tjejer här i stan. Jag tycker att det är riktigt tråkigt att vi unga tjejer har skapat den här miljön, tankarna om varandra och känslan av att vi hela tiden måste döma varandra för att må bättre med oss själva. Samhället skulle vara så mycket finare om vi istället uppmuntrade varandra och lät varandra vara precis så som vi är. Samtidigt så tänker jag - herregud, vi är människor! Det går inte att förvänta oss något dylikt från andra människor. Livet går ut på att haffa det bästa man kan gå tag på, ständigt ha rivaler omkring sig, skryta och skvallra och få oss själva att se så mycket bättre ut än alla andra. It's just the way it is.