Har året 2010 varit bra?
Ja, första halvan var riktigt toppen!

Höll du några utav dina nyårslöften?
Nej.

Tror du 2011 kommer bli lika bra?
Bättre!

Har du förlorat någon kompis detta året?
Nä, förlorat vill jag vill inte påstå.

Vad kommer du sakna från 2010?
Not much.

Nämn en positiv sak från 2010?
Att jag tog körkort!

Hur har det varit med kärleken?
Kärleken har varit fin :)

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor, i guess

Finns det någonting du ångrar med 2010?
Juli och augusti hade jag kunnat göra liiite annorlunda.

Lärde du dig något nytt under 2010?
Massor!

Bästa köpet?
Resan till Kreta och London!

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
det finns flera datum men jag skulle nog säga 28 maj och 6 december!

Blev någon av dina vänner förälder i år?
en gammal klasskamrat blev

Dog någon som stod dig nära?
Nej, och glad är jag för det! :)

Vilka länder besökte du?
Sverige, Grekland och England.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Åkte dubbeldäckare ;)

Vad var din största framgång 2010?
Att jag började på högskolan.

Största misstaget?
Vet inte riktigt.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förkyld, ja.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2010?
- Crazy train
- Billionaire
- Closer
- Break your heart

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Överlag ledsnare tror jag. Har varit så mycket. Åtminstone nu under hösten.

Vad önskar du att du gjort mer?
Hängt i Sundsvall.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag är rätt nöjd som det är.

Hur tillbringade du julen?
Hemma med magsjuk lillasyster. Skulle dock ha firat i Sundsvall

Blev du kär i år?
Nix

Favoritprogram på tv?
Desperate Housewives och Pretty Little Liars!

Bästa boken du läste i år?
Jag har läst väldigt lite böcker i år faktiskt, så jag minns inte.

Största musikaliska upptäckten?
30 seconds to mars, ozzy osbourne och mumford & sons.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Firade med familjen.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Säkert, men jag är nöjd som det är.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Sjukt varierat. Enkelt för det mesta. Också svart då förstås.

De bästa nya människorna du träffade?
Fiafiafia! Men Line är ganska bra hon också :)

Årets besvikelse?
Jag kan inte komma på någon

Dag 17.

Jag har oändligt många favoritminnen. Och notera nu att jag väljer ett utav en massa fina minnen, och nödvänigtvis inte det bästa!

Sommaren 2008 var jag och Cammo till Italien tre veckor. Vi var på feriepraktik och praktiserade på en restaurang utanför Trieste. Det var hur underbart som helst. Vi arbetade måndag-lördag mellan klockan 19.00 och 00.00 ungefär. Vi hade det verkligen toppen, solade, badade, shoppade, turistade, cyklade, spelade piano varenda kväll, besökte Venedig och Slovenien. Utöver det åt vi pasta och ketchup, nästan varenda dag (tänkte skriva god mat, meeeen, då skulle jag ha ljugit) åt en massa glass, pommes, baguettebitar pannacotta och drack en massa cola på arbetstid. Vi träffade underbara Italienare (och tro mig, de är underbara, hur många som än säger att Italienare är otrevliga, snorkiga, etc - DE HAR FEL!) vi bodde hos familjen vi jobbade för, och de var verkligen bäst! Vi träffade på deras bekanta, vänner och föräldrar. Vi blev så otroligt bra bemötta att det inte var sant. Och utöver allt detta så fick jag ju göra det tillsammans med en av mina bästa kompisar, det kunde ju liksom inte bli bättre!

Det är ett himla fint minne, i alla fall. Ett av de finare jag har. Jag känner mig också lyckligt lottad som fick chansen att uppleva en sådan grej. Det är det ju inte alla som får! Så hörrni, ta chansen om er kommun erbjuder feriepraktik i andra länder, det finns ju faktiskt inget att förlora!


a part of the restaurant


Utsikten från huset, tro det eller ej, men först ser man sista biten av Italien, sedan Sloveniens kust och till sist Kroatien allra längst bort, coolt va? Italien slutar strax innan de ljusa åkrarna där nere i viken, har jag för mig.


vilka brunisar vi var!

---

God Jul, förresten! :)

Dag 15.

Mina drömmar, var det ja. Jag har väldigt många drömmar och de utspelar sig på väldigt många olika sätt, vilket gör det omöjligt att uppfylla alla. Jag drömmer om ett liv utanför Sverige. Inte nödvändigtvis i ett varmare land, utan jag skulle bara vilja uppleva kulturen i ett annat land. Jag har drömt om Italien. Jag har drömt om USA och nu drömmer jag om England. Jag drömmer om att ha ett arbete där jag tjänar mycket pengar samtidigt som jag drömmer om att bli informationschef på Arlanda. Jag drömmer ockå om att arbeta för FN. Också drömmer jag ju förstås om den där lägenheten i Italien som jag planerar att införskaffa när jag gift mig med en rik man, alternativt c efter att han blivit arkitekt.

Men för att vara lite mer realistisk så drömmer jag om att få vara frisk och lycklig, att mina nära och kära också är friska och lyckliga. Att jag har ett arbete jag trivs med och att jag har någon jag ser fram emot att komma hem till efteråt.

dagens vill ha: en ny kofta
dagens klädsel: sammetsleggings och tröja
dagens saknad: sommar
dagens längtan: julafton
dagens låt: the cave-mumford&son's
dagens tråkigaste: att sara åker till åland imorgon och fia till gran canaria, men snart åker jag också iväg!
dagens bästa: löneförhöjning (även om den var liten)
dagens humör: glaaad
dagens hälsning: KRAM, fia!

+ sovmorgon till ett
+ den nya läraren vi hade idag var toppen!
+ mys med favoriterna, tv och popcorn på kvällskvisten
+ JULLOV
- fia åker utomlands alldeles för snart
- det var ett himla snöande
- jag har jätteont i halsen

Dag 14.


Jag ber om ursäkt för den kassa bilden men jag orkade inte riktigt försöka få till en bättre. Myskläder har jag vandrat runt i hela dagen idag, nästan.

Vackra vackra London!

Dag 13.

Lucia. Skola. Valbo. Knäck. Hemtenta. Träning. Fia-häng. Sovmorgon. Myslunch. Ögonbrynsfix. Trerätters. Party. Julklappsshopping. Tacos. Myskväll hemma. Hemtenta. Hemtenta. Hemtenta.

Dag 12.



I min väska för tillfället. Brukar inte ha så mycket roliga saker i den utan mest bara det allra nödvändigaste.

Dag 11.

Jag har två syskon. Två halvor. Lillasyster på mammas sida och lillebror på pappas sida. 8 och 11 år gamla.
När min lillebror föddes var jag nog världens lyckligaste tjej. Ynka nio år gammal var jag och jag hade längtat som en tok. Jag hade ju trots allt varit ensamt barn så länge. Nu skulle jag äntligen få ett syskon på pappas sida. Dock bodde jag inte tillsammans med min pappa, men jag träffade honom minst en gång i veckan så jag var bra lycklig ändå. Jag minns att jag väntade på telefonsamtalet från pappa i flera dagar. Jag visste att mitt syskon skulle anlända vilken dag som helst och jag väntade och väntade. För andra eller tredje dagen i rad skyndade jag mig hem från skolan och jag minns att jag kastade mig uppför trappen för att kolla telefonsvararen. Jag låg med ytterkläderna på golvet och ringde. Och då hade jag äntligen fått min lillebror!

Jag minns väligt lite efteråt. Jag minns inte när han var riktigt liten utan kommer ihåg allt ifrån att han var sisådär två år. Han var en riktig buse. Det är han fortfarande. Jag hoppas det blir något fint av honom när han blir äldre!

---

Också har vi min lillasyster som jag står en aning närmare än min bror då vi alltid har bott tillsammans. Hon är som sagt åtta år och trots att det skiljer elva och ett halv år mellan oss så tjafsar vi som om det bara skilde två. Antar att det har med hennes ålder att göra för det har ju då inte med min ;) Utöver det är hon världens finaste lillasyster och jag uppskattar henne så mycket. Dock gör vi inte så mycket bara hon och jag. Det är himla tråkigt för när vi väl gör det så har vi himla mysigt och roligt. Så det ska jag minsann ändra på!

Det som bekymrar mig mest är när jag flyttar hemifrån. Jag vill att när hon blir äldre ska minnas tiden då jag bodde hemma som om det vore det mest självklara. Men det kommer gå så många år då hon är ensamt barn i huset att det aldrig kommer vara den bilden hon har. Hon och mina föräldrar bor tillsammans. Och jag bor någon annanstans. Tanken slog mig för hur många år sedan som helst. Och jag känner fortfarande så. Jag är inget vidare förtjust i tanken.

Saga är en väldigt kreativ tjej, hittar på allt möjligt och ritar, bygger, skapar och har sig. Precis som ett barn ska vara. Men mest av allt är hon en riktig liten sångfågel. Hon är duktig för att bara vara åtta år, ni ska bara höra!

Jag har himla fina syskon som jag tror ser upp till mig ganska mycket. Det betyder väldigt mycket att ha mindre syskon som man kan vara en bra förebild för. Jag uppskattade att vara ensamt barn när jag var liten men jag längtade ändå efter syskon. Och jag fick ju både och!

Dag 10.


Jag rensar mitt rum, därav den vackra synen till höger.

Bjuder bara turist-bilder eftersom det var mitt första besök i London ;)

Just nu har jag mycket tankar som far flyger i huvudet. Det är allt möjligt. Min framtid, mina vänner, mina studier, precis allt ungefär. Jag får ständigt intala mig själv att jag i många situationer ska göra som jag själv vill. Man har ju ändå bara sig själv att lita på i slutändan. Jag avskyr att veta att jag ibland inte har kontroll över saker och ting. Och tycker lika ofta att det är jobbigt att gå ovetandes om något som att veta om det. Ibland önskar jag att människor vore ärligare. I viss mån förstås. Det mesta kan man tala om. Förmodligen har jag väl inte den sorts kontroll jag alltid annars har (låter som att jag är ett kontrollfreak, men det är jag inte. Det handlar mest bara om undermedveten kontroll) och jag känner att jag inte rikigt vet var jag har människorna i min närhet just nu.

Det är en jobbig känsla.

Dag 9.

Jag tror på det jag brinner för. Jag tror att om jag vågar så lyckas jag. Vill jag så lyckas jag. Vill jag en dag jobba för FN så ska jag minsann se till att göra allt för att komma dit. Jag tror helt enkelt på att man kommer långt i livet genom att tro på sig själv.

jag knäppte förstås inte på gubben till vänster utan på snyggingen lite fram som har ryggen till!

Jag tog ett litet uppehåll med listan medan jag befann mig i London, men nu är jag tillbaka!

Dag 8.

Snabbare än blixten. En sekund. Bara ett ögonblick. Så mycket kan förändras. Något stort kan bli så litet. Ett ögonblick kan vara förödande. Samtidigt som ett litet ögonblick kan vara något man kommer ihåg i resten av sitt liv. Jag ser det både positivt och negativt. Jag har faktiskt inget speciellt och stort ögonblick att berätta om, därav min beskrivning.

Mina paint-skills är toppen, eller hur? Höhö. Hit åker jag inatt i alla fall, vid sisådär kvart i tre-tre ska jag upp, fysjutton. Men kommer nog bli toppen ifall vi kommer iväg, med tanke på det vackra vädret som väntas inta Stockholm mot kvällskvisten.

Dag 7.

Ögonblicket Sara-Bara-Berg (eller tacktalet som jag tror hon kallade det) har väntat på! Here you go.

När jag var yngre tog jag alltid förgivet att nästan alla barn hade en bästa vän. En allra allra bästa vän som man berättade allt för, litade på till tusen och som man delade samma intressen och fantasier med. Jag växte upp i en skola där sådant förekom. Nästan alla hade en varsin bästis men man kunde ändå leka alla tillsammans. När jag blev äldre och fortsatte till högstadiet var det nästan samma sak där. Alla hade en vän som var det där lilla plusset i kanten och som man hade lite mer förtroende för än någon annan. Det var faktiskt inte förrän jag blev lite äldre än så som jag insåg att det var minst lika vanligt att inte ha någon bästis som att ha en. Jag tycker synd om alla människor som inte har fått uppleva hur det är att ha en riktig bästis. För det lilla positiva som jag minns när jag ser tillbaka på mellanstadiet är Sara. Hade jag inte haft en allra bästa bästis då så vet jag inte var jag skulle ha tagit vägen. Jag tycker sådant är så viktigt i den åldern eftersom man utvecklas väldigt mycket. 

Det finns mycket jag inte kan föreställa mig om jag inte hade växt upp med Sara. Jag hade förmodligen inte varit den person jag är idag. För hon dömer inte och har aldrig aldrig aldrig gjort det. Jag skulle kunna berätta precis vad som helst oavsett hur konstigt det än var så skulle hon ändå inte döma mig. Det har gjort mig ganska trygg som person och har därför väldigt lätt för att vara mig själv med andra människor. Jag uppskattar henne väldigt mycket och jag är väldigt glad att vi hållt ihop så länge. Hon är en av de få vänner jag har som jag kan se mig själv sitta tillsammans med i gungstolen på hemmet. Jag är fruktansvärt rädd om henne för jag vet inte vad jag skulle ta mig till om hon en dag inte fanns. ♥





Sara, Cammo och Ida mina allra allra bästa bästisar! Vi har sedan sjunde klass hängt ihop. Så vi har ganska många år på nacken som gäng. Sex-sju närmare bestämt. Vi har gått igenom mycket och har faktiskt hängt tre åt gången under nästan ett år om man räknar ihop alla incidenter. Nu var det dock väldigt länge sedan. Jag har svårt att beskriva det vi har. Men jag har insett att det är få personer som jag verkligen kan vara mig själv med på samma sätt som jag kan med Cammo, Ida och Sara. Jag vet att de känner likadant. Vi kan flamsa hur mycket som helst, säga precis vad som helst och tycka och tänka hur dumt som helst och ingen av oss tycker att den andra är det minsta konstig. Vi kan vara fruktansvärt barnsliga tillsammans och andra kan uppfatta oss som omogna. Och antingen hatar man oss eller så älskar man oss. Jag är helt säker på att det är så. Det mest sjuka är att vi är väldigt olika varandra (men samtidigt så lika ändå!) och ändå tjafsar eller bråkar vi aldrig. Jag vet inte vad jag ska berätta mer faktiskt. Jag uppskattar verkligen det vi har och jag är så otroligt rädd om det och jag skulle inte för ett ögonblick vilja ändra på något alls. För de är de bästa vänner jag någonsin haft och förmodligen de bästa jag någonsin kommer kunna få, så bra är de! ♥





Och sedan har vi en fjärde också numera. Fia, fina du! Det jag först och främst inte kan förstå är att vi gått flera år och känt till varandra men inte brytt oss om att lära varandra. Tänk så mycket vi har missat! Det var liksom fullträtt när jag lärde känna henne ungefär. Det klickade direkt. Fia är en väldigt klok tjej. Ni ska bara veta hur mycket vett hon bankat in i skallen på mig när jag varit lite förvirrad nu under hösten. Vi skrattar så vi kiknar nästan varje gång vi ses och vi har suttit på varenda fik i stan och gråtit tillsammans. Hon förstår mig så fruktansvärt bra och ibland behöver vi inte ens avsluta en mening för att vi vet att vi tänker precis likadant. På något vis känner jag att vi varit med om samma saker, fastän vi inte har det, kanske för att jag känner igen mig så mycket i henne? Och för att hennes tankar och åsikter ibland kan vara som hämtade ur mitt huvud. Vet ni vad som är så himla bra med Fia (förutom allt det jag redan berättat) att hon är precis lika bra vän med Sara som med mig, hur fint är inte det? ♥

---

Efter att ha skrivit allt detta om mina vänner kände jag att jag skrev alldeles alldeles för lite under "mina föräldrar" jag borde ha skrivit så mycket mer om min fina mamma och hur mycket det betyder att ha växt upp i en familj där jag haft en och samma manlig förebild sedan mina föräldrar (ja, jag brukar säga föräldrar fastän det är mamma och mammas man) flyttade ihop för tio år sedan. I många familjer brukar denna sorts manlig förebild bytas ut flertal gånger. Och jag är så innerligt tacksam att jag inte behövt uppleva det!

Dag 6.

Imorse fick jag en låååång och behövlig sovmorgon eftersom jag var ledig. Jag ägnade halva eftermiddagen åt datorn, teven och skolböckerna. Resten av eftermiddagen hängde jag i Valbo tillsammans med fintjejerna. En riktigt bra dag med andra ord. Kvällen har jag spenderat i soffan framför teven. Mer händelserik har inte min dag varit. Hoppas eran också varit lika bra! :)

Dag 5.

Kort och gott skulle jag bara vilja säga att kärlek är allt vi uppskattar. Kärleken finns ju till nästan allt man tycker om. Jag förknippar absolut inte bara kärleken till en partner. Det är mycket mer än så. För mig är kärlek nog bara en benämning på alla fina känslor jag har för mina nära och kära, och mina intressen. Men jag tycker också att kärlek är något som andra låter mig få uppleva. Tillgivenhet är det ord som för mig beskriver kärlek allra bäst! ♥