the one with day eleven - my siblings
2010-12-15 / 23:24:08
Dag 11.
Jag har två syskon. Två halvor. Lillasyster på mammas sida och lillebror på pappas sida. 8 och 11 år gamla.
När min lillebror föddes var jag nog världens lyckligaste tjej. Ynka nio år gammal var jag och jag hade längtat som en tok. Jag hade ju trots allt varit ensamt barn så länge. Nu skulle jag äntligen få ett syskon på pappas sida. Dock bodde jag inte tillsammans med min pappa, men jag träffade honom minst en gång i veckan så jag var bra lycklig ändå. Jag minns att jag väntade på telefonsamtalet från pappa i flera dagar. Jag visste att mitt syskon skulle anlända vilken dag som helst och jag väntade och väntade. För andra eller tredje dagen i rad skyndade jag mig hem från skolan och jag minns att jag kastade mig uppför trappen för att kolla telefonsvararen. Jag låg med ytterkläderna på golvet och ringde. Och då hade jag äntligen fått min lillebror!
Jag minns väligt lite efteråt. Jag minns inte när han var riktigt liten utan kommer ihåg allt ifrån att han var sisådär två år. Han var en riktig buse. Det är han fortfarande. Jag hoppas det blir något fint av honom när han blir äldre!
Också har vi min lillasyster som jag står en aning närmare än min bror då vi alltid har bott tillsammans. Hon är som sagt åtta år och trots att det skiljer elva och ett halv år mellan oss så tjafsar vi som om det bara skilde två. Antar att det har med hennes ålder att göra för det har ju då inte med min ;) Utöver det är hon världens finaste lillasyster och jag uppskattar henne så mycket. Dock gör vi inte så mycket bara hon och jag. Det är himla tråkigt för när vi väl gör det så har vi himla mysigt och roligt. Så det ska jag minsann ändra på!
Det som bekymrar mig mest är när jag flyttar hemifrån. Jag vill att när hon blir äldre ska minnas tiden då jag bodde hemma som om det vore det mest självklara. Men det kommer gå så många år då hon är ensamt barn i huset att det aldrig kommer vara den bilden hon har. Hon och mina föräldrar bor tillsammans. Och jag bor någon annanstans. Tanken slog mig för hur många år sedan som helst. Och jag känner fortfarande så. Jag är inget vidare förtjust i tanken.
Saga är en väldigt kreativ tjej, hittar på allt möjligt och ritar, bygger, skapar och har sig. Precis som ett barn ska vara. Men mest av allt är hon en riktig liten sångfågel. Hon är duktig för att bara vara åtta år, ni ska bara höra!
Jag har himla fina syskon som jag tror ser upp till mig ganska mycket. Det betyder väldigt mycket att ha mindre syskon som man kan vara en bra förebild för. Jag uppskattade att vara ensamt barn när jag var liten men jag längtade ändå efter syskon. Och jag fick ju både och!
Jag har två syskon. Två halvor. Lillasyster på mammas sida och lillebror på pappas sida. 8 och 11 år gamla.
När min lillebror föddes var jag nog världens lyckligaste tjej. Ynka nio år gammal var jag och jag hade längtat som en tok. Jag hade ju trots allt varit ensamt barn så länge. Nu skulle jag äntligen få ett syskon på pappas sida. Dock bodde jag inte tillsammans med min pappa, men jag träffade honom minst en gång i veckan så jag var bra lycklig ändå. Jag minns att jag väntade på telefonsamtalet från pappa i flera dagar. Jag visste att mitt syskon skulle anlända vilken dag som helst och jag väntade och väntade. För andra eller tredje dagen i rad skyndade jag mig hem från skolan och jag minns att jag kastade mig uppför trappen för att kolla telefonsvararen. Jag låg med ytterkläderna på golvet och ringde. Och då hade jag äntligen fått min lillebror!
Jag minns väligt lite efteråt. Jag minns inte när han var riktigt liten utan kommer ihåg allt ifrån att han var sisådär två år. Han var en riktig buse. Det är han fortfarande. Jag hoppas det blir något fint av honom när han blir äldre!
Också har vi min lillasyster som jag står en aning närmare än min bror då vi alltid har bott tillsammans. Hon är som sagt åtta år och trots att det skiljer elva och ett halv år mellan oss så tjafsar vi som om det bara skilde två. Antar att det har med hennes ålder att göra för det har ju då inte med min ;) Utöver det är hon världens finaste lillasyster och jag uppskattar henne så mycket. Dock gör vi inte så mycket bara hon och jag. Det är himla tråkigt för när vi väl gör det så har vi himla mysigt och roligt. Så det ska jag minsann ändra på!
Det som bekymrar mig mest är när jag flyttar hemifrån. Jag vill att när hon blir äldre ska minnas tiden då jag bodde hemma som om det vore det mest självklara. Men det kommer gå så många år då hon är ensamt barn i huset att det aldrig kommer vara den bilden hon har. Hon och mina föräldrar bor tillsammans. Och jag bor någon annanstans. Tanken slog mig för hur många år sedan som helst. Och jag känner fortfarande så. Jag är inget vidare förtjust i tanken.
Saga är en väldigt kreativ tjej, hittar på allt möjligt och ritar, bygger, skapar och har sig. Precis som ett barn ska vara. Men mest av allt är hon en riktig liten sångfågel. Hon är duktig för att bara vara åtta år, ni ska bara höra!
Jag har himla fina syskon som jag tror ser upp till mig ganska mycket. Det betyder väldigt mycket att ha mindre syskon som man kan vara en bra förebild för. Jag uppskattade att vara ensamt barn när jag var liten men jag längtade ändå efter syskon. Och jag fick ju både och!
Kommentarer
Trackback
