Jag har börjat inse att skolan börjar snart. För första gången någonsin har jag ingen som helst ångest in för det. Det ska snarare bli roligt. Men jag avskyr att det snart är höst och mörker. Jag älskar egentligen hösten mer än någon annan årstid efter sommaren, men efter hösten så följer ett rent helvete, fem-sex månader av piss, skit, äckel. Det är mörkt. Grått. Kallt. Jag har aldrig någonsin känt såhär förut. Jag har snarare älskat vintern och ibland kunnat längta till vintern mitt i sommaren. Men senaste hösten, vintern och våren var riktigt tuff på grund av ett och annat och jag tror att det är av ren rädsla som jag inte vill ha annat än sommar. Jag vill inte att det ska bli som det varit det senaste året. Jag är fruktansvärt rädd för det. Det enda som får mig att känna mig trygg mitt i allt detta är tanken på att resa. Jag behöver planera redan nu vad jag vill göra för att ha någonting att längta efter (som tur är pratas  det i familjen om något och jag vet att jag har flera vänner som gärna sticker iväg någonstans.) Det känns verkligen jättetråkigt att känna såhär. Jag hoppas det känns bättre när hösten väl är här.

On top of it - så vill jag verkligen att Sara ska komma hem nu! ♥