Känner ni aldrig att det finns så fruktansvärt mycket ni vill göra att ni nästan får panik för att tiden inte räcker till? Jag har precis kommit hem efter att ha hängt med Fia och Sara på George i fyra timmar och vi pratade mycket om framtiden, vad vi vill göra och varför det ska vara så omöjligt att göra precis allt man vill göra. Jag har till och från, faktiskt, haft lite ångest över vad jag ska ägna nästa sommar till. Efter den här sommarens båtluff så känner jag att allting är möjligt, varför stanna kvar här när hela världen ligger framför mig som kan erbjuda mig exakt det jag vill? Egentligen BÖR jag stanna hemma och jobba. Fylla på sparkontot lite. Men samtidigt så vore det en riktig mardröm. Då vill jag hellre åka någon annanstans och jobba. Även om jag jobbar för pengarnas skull så jobbar jag ju även för meritens skull. Och meriten vägar ju oftast tyngre om man gör det utomlands. Då gör man det för sig själv, för att växa lite, knyta nya kontakter och öka språkkunskaperna. Men innan jag ens vet vad jag kan göra till sommaren så måste jag bestämma mig för vad jag gör nästa höst. Det finns två alternativ. Jag stannar kvar här hemma och fortsätter mitt sista år tillsammans med min klass eller så åker jag någonstans i världen och pluggar en kurs som motsvarar den jag ska läsa här. Två alternativ. Två helt olika världar. Jag känner mig så kluven. Jag vet att egentligen jättegärna vill åka. Till London. Skottland. USA? Aussie? Sydafrika? London eller Skottland känns i alla fall som ett säkert kort. Men samtidigt så har jag så sjukt många frågor. Hur blir det med pengarna? Hur mycket kommer det att kosta? Hur mycket pengar kommer jag att ha varje månad? Vad händer om jag inte kommer in? Hemlängtan? Ska jag verkligen åka ensam? Vill jag åka ensam? Hur blir det med språket? Kommer jag att klara TOEFL-testet? Har jag för låga poäng för att ens komma in på skolan? Måste jag maila skolan för att få tillgång till deras kursplan eller kan man få tillgång till den någon annanstans? Kommer jag hitta en likvärdig kurs? Kommer jag att missa massor i klassen medan jag är borta?

JAG VET att jag inte kan få svar på någon av frågorna förrän jag har försökt. Det är ungefär som Schrödingers katt (ni vet, man måste öppna lådan för att veta om katten är död eller levande) jag vet ingenting, och kan inte få någon av frågorna besvarade förrän jag har gjort ett försök.

Jag tror att det skulle ge mig så mycket att åka iväg. Jag tror att jag verkligen skulle ha hur roligt som helst och säkert stöta på så himla mycket olika människor och säkert från världens alla hörn. Det skulle nog bli en enorm utmaning och jag tror faktiskt att jag skulle ångra mig enormt om jag inte gav det ett försök. Så egentligen känns det som att jag inte har något att förlora genom att, åtminstone, ge det ett försök.


Glad tjej på Naxos under båtluffen! Jag skulle göra mycket för att få göra om den resan!